Isabella Arvidsson

Hej.

När jag var mindre älskade jag att skriva och alla tyckte att jag var så bra på att uttrycka och förmedla känslor via skrift.
Jag älskar att skriva men jag kan inte få in mina känslor i skrift längre.

Det har gått för långt, jag känner ingenting längre.

Eller jo, jag känner. Men jag kan inte uttrycka det i varken ord eller synliga känslor.

Jag har inte gråtit, inte fällt en tår sen oktober.

Idag har varit en sån där dag då jag verkligen kände att jag ville gråta,

få ur mig lite sorg och ilska men pga medicinerna så går det inte just nu (trodde jag).

Så hela dagen har jag kollat på endast sorgliga filmer.

5 stycken har jag hunnit se och nu äntligen fick jag ur mig några tårar till sista filmen.

Skönt faktiskt.

 

Jag ligger i min säng och tittar ut i tomma intet dag ut, dag in.

Jag vaknar ofta på natten och tror att drömmarna varit sanna.

Jag börjar få svårt att urskilja dröm från verklighet.

Det börjar bli läskigt, fast mest jobbigt.

Att vakna och tro att något är sant för att sedan inse att man är helt dum i huvudet.

Det gör ont och kan förstöra en hel dag för mig.

 

Men jag är ändå tacksam på något vridet sätt.

Jag har aldrig haft så ont i själ och kropp i hela mitt liv.

Men jag tar mig framåt, ytterst sakta ifs, men framåt.

Än så länge har inget hänt som gör min dag lättare,

definitivt inget som gör nätterna lättare heller.

Men jag är en drömmare och jag är en person som har tro till både kärlek och liv.

Visst, jag kan erkänna att vissa dagar hatar jag allt och alla,

men vem gör inte det?

Jag hoppas så innerligt att någon dag ska jag stå helt på egna fötter,

hitta mig själv helt och vad jag vill göra med mitt liv.

Jag har bara ett liv och borde göra något fantastiskt med det och inte ligga och ruttna med massa tabletter som gör att jag kan sova, slippa ångest eller slippa ha känslor.

Fast kan hålla med alla doktorer och psykiatrier om att det hjälper, lite iaf.

 

Det kommer krävas så mycket ifrån mig nu framöver.

Så jag någon gång kommer må bra en hel dag,

så jag slipper gå runt med oro och ångest,

så jag slipper vakna 10 gånger om natten i ren panik av att jag inte kan andas,

av att jag återigen kan gå och lägga mig utan att få panikångest över att jag måste göra något dagen därpå.

Såhär mycket glädje ska jag känna någon dag igen.