Tråkig människa

Känns som att jag har slut på tårar. Jag har lust att skrika och gråta. Jag känner mig bortglömd, ensam och så jävla arg. 

Vi hade en bra relation till varandra. Vi hade roligt tillsammans. Men sen 5 år tillbaka har jag ingen aning om vem du är längre. Älskar du mig än? Bryr du dig ens om mig? Jag vet att jag ska iaf sluta lägga ner energi på att försöka få din uppmärksamhet för jag får fan inte ett skit tillbaka. 

Det känns som att dagarna bara försvinner. Det är redan kväll men, jag gick väl nyss upp? Jag sov äntligen mer än 2 timmar inatt iaf, något att glädjas åt. Jag har även beställt tågbiljett till Trollhättan den 10e oktober. Jag längtar så sjukt efter Josef just nu och skulle verkligen behöva hållas om i ett antal timmar.

Mamma ringde även idag. Har haft dåligt samvete för skjutit upp att ringa henne i över en vecka nu. Jag känner mig så tråkig och elak på telefon bara.. Jag kommer inte på något roligt att säga och det blir så där pinsamt tyst. 
Jag är för tråkig. Jag är en tråkig människa. Känner mig även shizo som tänker "nej du är en rolig människa Bella!" Bra, jag har börjat prata med mig själv. 

Allt är bara så tyst. Telefonen piper inte till, ingen vill mig något, det ringer aldrig, det plingar aldrig på dörren, ingen vill träffa mig, inga nya meddelanden på Facebook. Jag känner mig så fruktansvärt bortglömd. Jag har ganska få vänner jag umgås med. Okej, jag har typ 1 som ständigt håller kontakten med mig. Jag borde väl i det här laget vara van vid att ingen hör av sig. Men det får mig bara att tänka "hm, är det något fel på mig? Är det därför ingen hör av sig?" Nej, det är inget fel på mig. Jag är bara väldigt osocial för stunden. Förlåt för det alla som någon gång velat umgås men jag tackat nej. 




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: