Förändring?!!!
I söndags kom min fina Lucifer till mig. Min underbara katt. Älskade honom vid första ögonkastet. Jag har sovit så bra den här veckan, och har jag känt mig ledsen så har han lagt sig närmare för att trösta. Det känns så mysigt och det är mycket trevligare att komma hem och veta att någon är där och verkligen uppskattar dig för att du kommer hem. Det är inte så ensamt längre. Jag vet inte vad jag gör om dom tar dig ifrån mig.
Trots denna underbara varelse är jag fortfarande inte helt glad eller lycklig. Jag känner mig mer levande än jag gjort på länge, det kan jag erkänna. Men jag finner ingen glädje i något annat. Inget verkar ha någon mening. Jag kan forfarande ligga vaken flera timmar och fundera på mitt liv. Om jag kommer fixa allt. Skola, jobb. Jag brukar alltid säga att allt löser sig. Men om jag inte rycker upp mig snart och tar tag i mitt liv kommer inget att hända. Jag kommer hamna på soc igen och bli sjukskriven om jag inte gör något, snart. Jag har forfarande dagar när jag inte vill träffa någon, för tanken på att träffa människor gör mig ibland illamående, skakig och yr. Dom psykiska besvären blir fysiska. Jag tar min medicin men orkar ändå inte. Jag kan ligga i soffan en hel dag, och ändå känna att allt blir för mycket. Jag förstår inte. Hoppas på förändring snarast.
