skärp dig nu bella.
jag vet ju att man ska vara så otroligt glad och lycklig!
jag menar, vi lever ju faktiskt ett så otroligt bra liv egentligen.
tänk på de stackars fattiga barnen i afrika som svälter etc etc etc.
vad fan har jag för rätt att känna mig ledsen och arg och vad har jag för rätt till att vara trött på livet?
när de stackars barnen svälter?
jag är trött på att hela världen går ut på att ha mest pengar och att bli så framgångsrik som möjligt.
jag är trött på socialen som inte fattar ett skit.
jag är trött på arbetsförmedlingen som inte heller fattar ett skit.
jag är så förbannat trött på att inte veta vad fan jag vill göra med mitt liv!
jag fick inte jobbet på PEC.
vad gör det förresten?
skitjobb är vad det är.
vara instängd i ett jävla bås och prata med otrevliga gubbar hela dagarna.
"JÄVLA TELEFONFÖRSÄLJARE, JAG HATAR ER HELA BUNTEN! ...klick..."
ja surgubbe, jag hatar också telefonförsäljare.
men du gjorde hela introduktionen outhärdlig.
jag vill seriöst skrika.
SKRIKA SÅ JÄÄÄÄVLA HÖGT.
det är fler än jag som inte heller vet vad dem vill göra med sitt liv.
men de flesta av dem personer som säger det har iaf ett jobb,
något att göra om dagarna.
jag går här hemma, sitter i mitt rum med datorn i knät och gör inte ett skit.
jag vet att jag gnäller! det finns ju massvis att göra.
sök flera jobb, gå ut och gå, städa osv.
men min lust till allt har bara försvunnit.
jag har ingen lust med ett skit.
en av mina favoritsysslor (när jag har pengar) är att shoppa.
jag blir glad och längtar så tills jag får komma hem och prova kläderna och prova nya outfits.
jag var i karlstad idag och jag hade ingen lust att köpa något alls.
drog med benen efter mig men ville ändå få tillbaka lusten så jag drog mig från affär till affär och hoppades på att lusten skulle komma tillbaka bara jag hittade "det där speciella" klädesplagget, acessoaren eller skorna.. ja ni fattar.
men jag blev bara deppig av att gå där bland allt folk.
att titta på folk som skrattar och shoppar och håller varandra i handen.
jag blev bara arg.
"lev ni era perfekta liv" tänkte jag.
vem är jag att döma att deras liv är perfekta?
dem kanske mår som jag?
jag måste sluta med det där fasonerna.
skärp dig bella.
jag ville som vanligt bara skriva av mig..
ingen har nog orkat läsa hit iaf, haha.
byebye!
