"början"
"...kanske hon fortfarande är förtvivlad, arg och rent ut sagt förbannad.
finns det ännu hopp?
kommer hon någonsin att kunna gå vidare?
varje kväll hoppas hon fortfarande på ett tecken.
ett tecken som kan ge henne den ro hennes själ behöver.
hon ligger i sängen och hör en bil åka förbi utanför huset,
och hon ligger där och bara hoppas.
hoppas på ett pling eller en knack på dörren.
men de är tyst.
"tyst som i graven".
hon startar musiken i hopp om ro.
men när kommer stunden då hon kommer få känna lugnet av en annan människa igen?
hon ställer sig under fläkten och tänder en cigarett,
i ännu ett försök att få känna ro.
när är stunden inne?
när är hon redo?
när kan hon släppa in någon igen?
när vågar hon förlita sig på någon igen?
hon får helt enkelt vänta och se.
för är det något hon har,
så är det tid.."
